Bok_uppslag_högupplöst - Flipbook - Page 85
Hannah, 39 år.
Jag är bipolär och i mina mörka perioder tänker jag mycket
på döden. Jag står liksom så nära den då. Jag tänker på vad jag
skulle ha på mig i kistan (en vit klänning), vilken musik som
skulle spelas (Laleh some die young) samt vilka som skulle stå
på gästlistan (om det nu kallas så vid en begravning).
Mamma och brorsan skulle sitta längst fram och min lilla
pudel skulle ha fått dispens från kyrkans hundförbud. Hon
skulle få följa med mamma fram och lägga blommor på
kistan. Mina ex och kollegor skulle också vara inbjudna.
Jag tänker på alla som skulle komma och då känner jag mig
rik på nära och kära.
Och med ens känns livet ljusare och mer värt att leva!
