Bok_uppslag_högupplöst - Flipbook - Page 84
Ulf, 63 år.
Döden. Påverkar livet. Om vi inte visste att vi skall dö, skulle
vi sannolikt leva på ett annat sätt. Personligen vill jag inte dö.
Jag är nu 63 år och känner en stark vilja att leva.
Men låt oss för en stund ponera att vi inte dog. Naturligtvis
finns det fortfarande krig, sjukdomar och olyckor, men alla
som inte råkar ut för det, lever i oändlighet. För det första
skulle vi bli ganska många, ganska snabbt. Det finns en hel
del praktiska problem kopplade till ett sådant scenario, som
vi lätt kan föreställa oss. På plussidan skulle vi få lära känna
våra förfäder i den utsträckning de klarat sig. Det skulle ge
hela samhället en annan kunskap och perspektiv. Det är ju
svårt att föreställa sig i vilken kondition ens farfars far skulle
vara i, fysiskt som psykiskt. Det finns monetära aspekter; inga
ärvda pengar. När du närmar dig din tvåhundraårsdag, vad är
du nyfiken på?
Nej, vi kan nog avskriva det scenariot även om det framgår att
vissa IT-miljonärer strävar efter att leva så länge som möjligt.
Jag tror att vi i grund och botten accepterat, på ett mer instinktivt plan, vår egen förgänglighet och att vi lever med insikten
som en ständig följeslagare. Det påverkar i viss mån våra
livsval, i de fall man har alternativ, och det påverkar våra
relationer. Döden är, likt ankomsten av buss 53, oviss. Man
vet att den kommer, men inte när. Men olikt bussen så väntar
vi inte.
Det är det som är skillnaden.
