Bok_uppslag_högupplöst - Flipbook - Page 78
Annika, 66 år.
Jag är inte rädd för döden.
Jag är rädd för att inte veta hur jag ska möta den.
Jag vill att den kommer mjukt,
i sällskap av något som liknar änglar.
Att steget över regnbågsbron inte är ett fall,
utan en vila och att resan ger ro.
Jag vill inte bli kvar här,
fast mellan andetag och tystnad,
som en som aldrig riktigt gick vidare.
Låt mig få komma fram.
Till dem som väntar.
Till armar jag känner igen.
Till den där kärleken
som inte längre gör ont att bära.
Anna, 56 år.
”
När min pappa hastigt gick bort blev det såklart en chock och
mycket att hantera, inte minst känslomässigt. Några ord jag
fångade då och som jag tycker säger så himla mycket och
faktiskt tröstar lite är detta, korta citat:
Sorg är kärlek som inte har någonstans att ta vägen.
