Bok_uppslag_högupplöst - Flipbook - Page 72
Emilia, 25 år.
Varför döden är ett sådant känsligt och laddat ämne, tror jag
beror på att det är en av få saker i livet som är garanterat och
ingen vet vad som kommer efter. När några av mina äldre närstående har gått bort, så blir inte jag ledsen för den personen,
utan jag tänker tillbaka hur långt och berikande liv de har
haft, och hur underbart det har varit att få ha dom i mitt liv.
Att glädjas åt de fina minnena som de har bidragit till.
När jag var liten så var jag livrädd för döden, men desto äldre
jag blir så har jag accepterat att det är något som en dag
kommer ske och resan dit ska inte präglas av oro för något
jag inte kan kontrollera eller undvika.
Varje dag när jag vaknar, så uppskattar jag verkligen livet och
tar vara på allt, även om det är något negativt som händer så
är jag ändå här och får chansen att ta mig igenom det.
Många tycker jag är flummig och de flesta förstår inte hur jag
kan resonera som jag gör, då motgångar som kommer tar jag
och gör något positivt av, för det kommer ut något bra ur allt.
Det jag har med mig i min ryggsäck från mitt liv hittills, har
gjort mig till den jag är idag. Det har varit och är tufft, men
det gör att jag inte ser så mycket problem i saker, utan jag ser
lösningar.
Den dagen jag går bort, då är det så. Jag vet inte hur det såg ut
innan jag föddes, precis så kommer det vara när jag inte är i
livet något mer. Inget tomt svart hål, utan det är ingenting och
kommer inte vara något jag är medveten om. Resan dit är det
viktigaste och att fokusera på döden är slöseri på energi, som
man hade kunnat lägga på sina nära och kära.
Nu är döden inte lika laddat för mig, för jag har accepterat att
det kommer ske. När vet jag inte och det är jag glad för.
