Bok_uppslag_högupplöst - Flipbook - Page 66
att våga närma sig det som känns svårt.
För mig har tanken på döden också blivit en påminnelse om
livet. Om att säga det där man tänker på, att stanna upp lite
oftare, att uppskatta det som annars tas för givet. Döden gör
inte livet mindre – den gör det större.
Kanske är det så jag vill se på det: inte som något som bara tar
ifrån oss, utan också som något som ger oss perspektiv. Som
påminner oss om att vi är här nu, tillsammans, och att det i sig
är något stort.
Och kanske är det just i den insikten som rädslan kan få
sällskap av något annat – en sorts stillsam acceptans. Inte för
att döden är enkel eller rättvis, utan för att den är en del av det
som gör oss mänskliga.
Stefan, 58 år.
Vår familjs möte med döden kom med min fru, barnens
mamma, som förlorade mot sin cancer 39 år gammal. För
oss gav det insikter om att förlora någon samtidigt som hon
förlorade allt, att se sorgen både i hennes och barnens ögon
förändrade allt. Vår son sa inför begravningen att om vi inte
tar med oss något av det här, lär oss något så har allt bara varit
förgäves.
Idag uppskattar vi livet på ett annat sätt än tidigare, inser att
allt är skört och kan vara borta på ett ögonblick.
