Bok_uppslag_högupplöst - Flipbook - Page 60
inte tillgång till henne, alls. Min syster stängde av mammas
mobil så att det inte gick att nå henne. Jag tog hjälp av en
advokat, men det tog tid. Jag fick inte reda på hur hon mådde
eller om hon bodde kvar i huset. Jag ringde kommunen och
vädjade om att få veta var hon befann sig. Men de sade att de
inte fick lämna ut information. Till slut var jag tvungen att
acceptera att min syster tagit kontrollen över mamma. I sitt
tillstånd försöker jag övertyga mig om att mamma valde det
hon behövde just då.
Det gick ett, två år utan kontakt. Vi var på landet och hade precis
ätit lunch. Det var sista helgen på semestern. Min telefon
ringde och visade ett nummer jag inte kände igen. Jag svarade
med mitt namn. En kvinna frågade mig om jag hade en
mamma som heter Dagny. Jag sade ja och hon fortsatte prata.
Hon ville framföra att mamma hade dött igår kväll. Jag bröt
ihop. Frågade henne var mamma hade bott. Hon sade att hon
hade bott på ett hem i en annan stad och att mamma stilla
avlidit i sömnen. Jag var förtvivlad och bröt ihop. Försökte
samla mig för att kunna berätta för mina barn att deras mormor var död. Sorgen slöts inom mig. Behövde vara stark för
mina barn. Det kändes så overkligt att varit så nära mamma
under alla år och nu fanns hon inte längre. Det gjorde ont, att
inte få säga hej då till varandra, kändes orättvist och så fel.
Jag förlorade min mamma. Kanske redan när hon blev sjuk
och blev någon annan? Det svåraste för mig är att acceptera
avslutet. Hade velat stryka henne på pannan, sagt hur mycket
jag älskar henne och tackat för allt som hon gett mig i livet.
Behöver acceptera och gå framåt, som jag vet att hon hade
velat är att jag skulle göra. Vara stark. Ta hand om hennes
barnbarn. Göra mitt bästa utan att vara bitter över det som
blev. Hedra minnet av mamma och pappa och fortsätta leva.
Hitta en riktning och tro att de finns med mig ändå, på något
sätt. Att vi kommer att mötas när min fysiska kropp är färdig
med livet. Mamma, jag hoppas att dina sista år i livet blev bra,
trots att vi inte fick vara nära. Älskade mamma. Saknar dig så.
Ibland kommer sorgen fram. Då gråter jag av längtan efter
mina föräldrar. Jag kan se att mina erfarenheter av döden
format den jag blivit. Känner tacksamhet. Att jag får leva här
