Bok_uppslag_högupplöst - Flipbook - Page 6
Mikael, 56 år.
Det finns otaliga sätt att betrakta döden, men för mig tar
tanken form genom tidens väsen. Jag föreställer mig att tiden
är en konstant ström, orubblig och oändlig, medan det är vi
som förs framåt genom den. Det som skedde i går fortsätter
att ske i går — inte som ett minne, utan som en levande punkt
i en annan tidsrymd, kvar i sitt eget oföränderliga nu. Vi lämnar ögonblicken bakom oss, men de upphör aldrig att vara;
det är endast vi som rör oss vidare. Tar vi framtiden gäller
samma sak där: den sker nu, men i en annan tidsepok. Därför
kan man inte förändra framtiden; den inträffar oavsett vad vi
gör. Det för även tanken vidare till evigt liv. Vissa säger att de
ser ett ljus när de passerar bort — kanske är detta en annan
tidsepok man träder in i. Det finns så mycket som är outforskat
att man inte med säkerhet kan säga vad som händer efter att
ljuset slocknar.
Ulf, 66 år.
Den sista biten måste en av oss gå ensam.
Jag är egentligen inte rädd för Döden, men den här diktraden
gör mig så otroligt sorgsen. Jag tänker ofta att det skulle vara
så skönt om jag och min fru fick dö samtidigt. Men det är ju
få förunnat.
Så den sista biten måste en av oss gå ensam.
