Bok_uppslag_högupplöst - Flipbook - Page 56
Magnus, 56 år.
Min far har nyligen gått bort. Han lämnade över ett jättejobb
för mig att hantera ekonomiskt och administrativt. Han favoriserade mig och mina sju barn i arvet. Han lämnade ett stort
hus med minnen från tidigare generationer för mig ensam att
städa upp och gå igenom. Dessutom blev jag och mina bröder
hatiska mot varandra efter arvet. Det vill jag inte att mina barn
går igenom.
Jag har redan börjat planera min död och pratat med mina
barn hur vi ska göra med arvet efter mig. I min släkt har varje
generation sett till att nästa generation har fått en guldkant i
vardagen efter arvet. Jag är så stolt över mina barn som aldrig
bråkar med varandra, utan ställer upp för varandra till 100%.
Har nu säkerställt att det kommer att fortsätta även efter
min död.
Jag är idag 56 år och beräknar att leva till minst 100 år och vara
klar i huvudet till 95 år och ha en någorlunda fysik tills jag
är 90 år. När jag är 60 år ska jag trappa ned och njuta av mina
barnbarn och avlasta mina barn. När jag är 80 år ska jag sett
till att alla mina tillgångar är utdelade till min fina familj.
När jag är 85 år ska jag börja döstäda.
Jag är inte rädd för döden men jag ska ta vara på livet genom
att börja bygga upp nya vänskaper, behålla de jag har och
träna min kropp och hjärna dagligen med aktiviteter. Sedan
jag var 18 år har jag haft långa förhållanden. Jag hoppas att jag
även kommer ha det inför döden. Mina bröder har varken haft
barn eller förhållanden och jag tror att det är därför vi tänker
så annorlunda.
Hela min släkt och barn är ateister. Men jag känner en liten
dragning till kristendomen och judendomen. Kanske blir jag
religiös innan min död.
Just nu är mitt motto ”det man sår kan man senare i livet
skörda”.
