Bok_uppslag_högupplöst - Flipbook - Page 41
hjälpa farfar men det hjälpte inte. Men jag skulle få en
behandling som hjälpte och det var en fantastisk resa.
Det första på resan var att få riktigt fint resesällskap i form
av en helt fantastisk personal på sjukhuset som kändes som
att de var handplockade. Behandlingen grundade sig i att
man fick cellgifter. Och cellgifter har samma aktiva ämne
som senapsgas som användes under första världskriget.
Det var någon läkare som var ett geni och gjorde obduktioner
och upptäckte att senapsgasen hade dödat all benmärg på
soldaterna. Med detta som utgångspunkt kom de på att man
kunde behandla leukemi genom att ta död på benmärg och
tillföra ny benmärg från en donator.
Jag är så tacksam för alla som ställt upp för mig och donerat
benmärg och blod. Tack vare mina fina medmänniskor så fick
jag en möjlighet att få leva vidare. Och min resa gick vidare till
livet i stället för samma öde som min farfar.
Nu får jag leva och som alla andra, men jag har en erfarenhet
som hjälper mig att värdesätta vilket fint liv vi fått som gåva.
Anna, 59 år.
Jag vill inte lämna mina barn och barnbarn. Därför vill jag
gärna bli 100 år, så jag kan vara med dem så länge som
möjligt. Annars tror jag att vi går vidare till nästa liv efter det
här livet. Vi har redan haft ett antal liv förut också.
Jag tror att när vi dör så träffar vi våra familjemedlemmar
igen, kanske i andra relationer. Det är samma personer som
finns i vår själfamilj i nästa liv.
