Bok_uppslag_högupplöst - Flipbook - Page 24
andra sidan telefonen.
“Men vad, jag, nej.” Envisas jag.
“Jo.” Smärtan i hans röst gör allt mycket värre. Som om varje
ord gör ont att säga, men ändå vill jag inte tro på honom.
“Nej, nej, nej”
“Jo, det är så”
“Men vad, jag vet inte vad”
“Det var i sömnen, men hon mådde bra igår”
“Men varför?”
“Vi vet inte, men du ska veta att hon mådde bra igår och var
glad”
“Men jag kan inte”
“Jag pratade med henne igår och hon var jätteglad”
“Men varför då”
“Vi vet inte, men hon var jätteglad”
“Vad nu?”
“Andas, lugna ner dig, kom hem”
“Vad ska jag göra?”
“Kom hem så fort du kan, jag betalar kom bara hem”
“Ska jag ta första bästa flyg eller vad?”
“Gör det du kan och kom hem”
“Men vad ska jag göra?”
“Andas, ta in det och gå till din arbetsgivare och säg som det
är”
“Vad ska jag göra?”
“Andas och lugna ner dig, berätta och gå”
“Men hur, jag vet inte vad jag ska göra?”
Samtalet avslutades kort efteråt. Mina tafatta svar och hans
försök att hålla en stadig punkt i den hemska situationen. Alla
känslor och alla tankar om vad jag skulle göra nu surrade runt
i mitt huvud. Det kändes som att jag skulle explodera. På bara
några minuter har hela min värld förändrats.
Det känns inte sant. Men det är sant. Det som aldrig skulle
hända mig, har hänt.
Det har snart gått 12 år sedan samtalet och mitt livs värsta dag.
Trots det kommer jag ihåg det så väl. Att skriva ned minnet har
