Bok_uppslag_högupplöst - Flipbook - Page 20
Peer, 58 år.
Jorden.
Det var i maj han köpte jorden. Två säckar ekologisk, för
tomaterna. Han bar in dem i växthuset och skar upp plasten
med en kökskniv. Jorden var torr och det dammade när han
tömde den. Han hostade och slog på bröstet och skämtade
om att det var himlajord.
Två dagar senare hade han varit på dans. När han kom hem sa
han att någonting var fel. Han hade inte hittat hem ordentligt.
Han sa det lugnt, som om han beskrev vädret.
Dagen efter körde han och mamma till en vän som fyllde år.
Mamma såg att bilen vinglade. På hemvägen fick hon köra.
Han sa ingenting om det.
På natten ramlade han omkull i hallen. Då åkte vi in.
På Danderyds sjukhus konstaterade de lunginflammation
men kunde inte hitta orsaken. Han fick andningshjälp och låg
i en säng och tittade ut genom fönstret. Utanför blommade
ett träd. Det var sommar och ljuset stannade länge i rummet.
Efter tio dagar tog de ett brett test. Det var legionella. Från
jorden. Då hade lungorna redan kollapsat. Han låg nu på
intensiven.
Vi stod runt sängen. Han kunde inte andas själv men han
kunde prata mellan andetagen som maskinen gav honom.
Han sa att han inte tänkte avlida än.
Mamma tog hans hand och sa att hon inte kunde ha fått en
bättre man.
”Och det säger du nu”, sa han.
Det gick tre veckor. En dag ringde läkaren och sa att vi borde
komma in allihop. Snart skulle organen börja lägga av, sa han.
