Bok_uppslag_högupplöst - Flipbook - Page 16
Marina, 52 år.
Ett sista andetag, en oändlig frid.
Rummet var stilla, fyllt av ett mjukt ljus. Det kändes som om
tiden höll andan tillsammans med oss. Farmor låg i sängen,
skör men på något sätt ändå närvarande. Vi stod runt henne
och lät tystnaden tala.
Det var en stilla övergång. När stunden väl kom, var det så
otroligt vackert i all sin sorgsenhet. Det var som om hon tog
ett djupt andetag, släppte taget om allt som tyngt henne, och
lät själen lämna kroppen.
”
I samma ögonblick som hennes sista andetag ebbade ut,
infann sig en nästan magisk frid i rummet. Det var ett fint
avsked.
En känsla av lättnad blandades med våra
tårar – lättnaden att hon äntligen fick vila.
Farmor lämnade oss, men hon lämnade också kvar en känsla
av kärlek som fyllde hela rummet. Hon var inte längre begränsad av sin kropp, utan fri.
Tack farmor, för allt.
